Är vi i en ny situation eller egentligen i en gammal!?

2023 – orosmolnen hopar sig för både privata och offentliga företag. Inflation, dyra elkostnader och en stor oro med krig och instabilitet i vårt absoluta närområde. I tillägg till detta har vi medarbetare som är oroliga över sina privatekonomier.

Som om detta inte vore nog så har vi hela transformationen med effekterna av pandemin – halva arbetsstyrkan arbetar hemma mer än halva tiden eller så. Många företag både i Sverige och internationellt börjar fatta strategiska beslut om att alla måste vara på arbetsplatsen ett visst antal dagar i veckan, nu senast Apple som bestämde att alla måste vara på kontoret minst tre dagar i veckan. Är detta rätt eller fel?

Vid den här typen av stora förändringar och kriser – jag tänker på oljekrisen 1974/75, finans-/räntekrisen i början på 90-talet, IT-bubblan i början på 2000- talet och den internationella finanskrisen med start 2008 – så har företag och organisationer oftast nästan desperat agerat med att omgående säga upp folk, minska utbildning, resor och säga upp konsulter.

Hur kommer vi att agera denna gång? Vid många av de tidigare kriserna har vi i efterhand lärt oss att vi borde ha gjort analysen lite grundligare innan vi sprang iväg och tog action. T.ex. investerat oss ur krisen genom att satsa på att utveckla ledarskapet i företaget, som då kan utveckla bolaget utifrån de nya förutsättningarna. För det är ju genom ledarna man förändrar!

Att bolla tankar med ett externt nätverk av erfarna konsulter kan ge värdefulla perspektiv. Vad kan vi lära av tidigare kriser? Har du idéer som du vill diskutera med mig och mina kolleger?