Kommunikatörer behöver vassare verktyg!

Det har aldrig tidigare funnits ett sådant överutbud av information. Behöver inte vi som arbetar med kommunikation nya och vassare verktyg, för att kunna tränga igenom bruset och verkligen nå fram och in?

Jag menar att de snabba medierna också behöver kompletteras med arenor för genuint lyssnande, nyfiket utforskande och dialog kring vägen framåt. Här bidrar hjärnforskningen med ny kunskap.

Idag använder 93 % av befolkningen internet och 78 % av oss använder vår smartphone för att koppla upp oss till nätet. De färska siffrorna från IIS rapport ”Svenskarna och internet 2016” påminner om att vi är mitt uppe i en revolution när det gäller möjligheterna att kommunicera.Alla kan kommunicera med alla. Med några knapptryckningar når vi hur många som helst. Det är en enorm möjlighet. Den ger förutsättningar för fantastiskt utvidgade personliga nätverk och omedelbar tillgång till världens samlade vetande.

Vår hjärna vill pausa 

Samtidigt störs allt fler av bruset, av alla som samtidigt försöker nå oss. Vår hjärna behöver pausa och kan inte ta in all information som våra sinnen utsätts för. Den nya tekniken vill nu hjälpa oss att sortera. Algoritmer i sociala medier som Facebook slussar fram det vi redan känner till och tycker om. Vår hjärna gillar det den sett förut och kan relatera till. Baksidan är att flödena onyanserat förstärker en bild av att vi alltid har rätt, eftersom vi alltmer får se inlägg bara av dem som gillat det vi själva lagt upp eller vars inlägg vi gillat. Det vi ännu inte hört talas om, eller ogillar, ”slipper” vi utsättas för. Polariseringen mellan grupper och perspektiv ökar därför. Vi tränar allt mindre på att hantera konflikter öga mot öga med våra medmänniskor. Det är bekymmersamt. De snabba sociala medierna fyller en allt större del av vår vakna tid. I den färska internetundersökningen rapporteras att 71 % av dem som är på internet använder Facebook och drygt hälften gör det dagligen. Vi kollar uppdateringar i vår mobil i snitt 150 gånger per dag (uppgiften är från 2013, det kan nog ha ökat). Är det för att känna den sköna känslan av mikro-belöning, när någon lajkat det vi lagt upp? Jag har själv svårt att motstå de många besöken i den digitala godispåsen.

Algoritmer räcker inte 

Visst kan vi själva använda samma vapen: algoritmer som styr informationsflöden och anpassas efter vars och ens beteende på nätet. Men det räcker inte. Och är inte heller möjligt i den personliga dialogen mellan människor i den fysiska världen. Skulle vi inte må bra av att balansera dessa snabba flöden och kickar med motsatsen: platser för gemensam reflektion och lyssnande? Tända virtuella lägereldar att mötas kring, och kanske också en och annan riktig brasa?

Neurovetenskap öppnar för nya verktyg

Det är inte underligt att neurovetenskap och neuroledarskap väcker alltmer intresse. Genom att lära oss mer om hur våra hjärnor tar emot och filtrerar information, kan vi öka precisionen när vi vill nå fram och beröra. Hjärnforskningen erbjuder ny kunskap och den nyfikna kommunikatören håller sina sinnen öppna för nya verktyg och metoder som bidrar till att information faktiskt leder till dialog och relation. För är det inte det som är vår uppgift, när det kommer till kritan?

Tre korta råd för dig som vill lyckas med din förändringskommunikation:

  1. Gör som elitidrottarna; sätt magnetiska mål, och använd både fakta och känsla så får du det att hända.
  2. Lär dig språkmönstren som är kopplade till drivkrafter, så har du större chans att tränga dig igenom bruset. Tänk på att 70% av alla människor triggas av likhet och bara 30% motiveras av förändring.
  3. Upprepa många gånger varför ni behöver arbeta på ett nytt sätt, så att människor för en chans att hänga med.

För att ge dig bättre service använder vi cookies. Genom att fortsätta på sidan godkänner du vår användning av cookies

Read More